21.9.2009

Ett skatteverk hade 19.5.2003 gett B Ab, som bedrev biluthyrning, en anvisning, där skatteverket först refererade avgörandet HFD:2000:21 och därefter förklarade att B Ab under de förutsättningar som nämndes i anvisningen inte skulle betala mervärdesskatt för de ersättningar som bolaget tog ut av kunder som önskade lägre självriskandel i anslutning till försäkringsskyddet vid sammanstötning av fordon och stöld. I ett senare avgörande, HFD 12.11.2003 liggare 2786, hade HFD ansett att för ersättningarna skulle betalas mervärdesskatt. A Kb, som var verksam i samma bransch som A Ab och vars ägare och ledning var identisk med B Ab:s, hade betalt mervärdesskatt för ersättningar av detta slag. A Kb ansökte om återbetalning av mervärdesskatten och hänvisade till stöd för sin ansökan till principen om skydd för tilltro. Eftersom A Kb hade varit skyldig att betala mervärdesskatt för ersättningarna och hade fakturerat sina kunder på ersättningen jämte mervärdesskatt och således inte hade handlat i enlighet med skatteverkets anvisning, skulle den mervärdesskatt som A Kb hade betalt för nämnda försäkringspremier inte med hänvisning till principen om skydd för tilltro återbetalas till A Kb för tiden efter 19.5.2003. A Kb:s ansökan om att dess tilltro till avgörandena HFD:2000:20 och HFD:2000:21 skulle skyddas genom återbäring av skatten för tiden före 19.5.2003 avslogs på den grunden att det i dessa mål inte hade varit frågan om samma situation som i A Kb:s ansökan.

Ansökningar om återbäring för räkenskapsperioderna 1.10.2000-30.9.2001, 1.10.2001-30.9.2002 och 1.10.2002-30.9.2003. Omröstning 9-2.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 44 § och 191 §
Lagen om beskattningsförfarande 26 § 2 mom.